Vad ministern inte vill säga
När media rapporterade om sexuella övergrepp på sommarens olika festi-valer så framkom det att åtminstone en del av dessa tycks ha utförts av flyktingar.
I SVT pratade jämställdhetsminister Åsa Regnér om att man måste utbil-da unga män i jämställdhet och res-pekt för kvinnors kroppar.
Men hon ville inte säga att detta be-hov på något sätt var större bland flyktingar än bland ”vanliga svenska män”.
Är det sånt här som får folk att förak-ta eliten och rösta på fascistpartier?
Troligen
För när elitens förespråkare, t ex. ministrar, inte ens vill låtsas om att det är något problem med kvinno-synen hos vissa flyktingar, samtidigt som detta mer eller mindre är all-mänt känt, så uppstår en avgrund av förlorat förtroende.
Regnér följer ett väl upptrampat spår, sedan 70-talet, att vända bort fokus och istället släta ut frågan till ett mer avidentifierat manligt prob-lem. Men då antyder hon också att Sveriges jämställdhetsarbete inte haft någon effekt alls, åtminstone inte när det gäller mäns övergrepp på kvinnor.
Det är förstås helt orimligt att hon försöker låtsas som om män i Afgha-nistan eller Marocko skulle ha samma jämställdhetsideal som i Sverige. Det finns dessutom gott om utsagor som beskriver gamla stam-samhällen och dess syn på kvinnor inom, respektive utom den egna stammen.
Men beröringsskräcken är fortfarande för stor för att hon ens skulle antyda att detta problem finns
.
Hon skulle t ex. ha kunnat säga så här:
”Det finns en grupp flyktingar som vi måste utbilda eller rentav uppfostra i det sociala samspel som gäller i Sverige, om jämställdhet mellan könen och alla människors lika värde etc. Men detta hindrar ju inte att vi ska ta emot och hjälpa människor som är i nöd. De fem procenten, eller vad det är, som missköter sig ska vi åtgärda men alla de andra ska ju inte straffas för det.”
Då skulle man dels ha kvitterat verk-ligheten, som den gestaltar sig i media och i forskningen, och dels markerat mot främlingsfientlighet och rasism.
Men att låtsas som att problemet inte finns är en livsfarlig strategi, en strate-gi som har goda utsikter att föda en världsomfattande fascism.
.