Lägre lön ger inte fler jobb
Enligt SVTs "Dokument inifrån" har politikerna fel när de påstår att lägre lön skulle ge fler männi-skor i arbete.
Löneandelen i Sverige, jämfört med BNP, är nu nere i samma nivå som 1910-talet, alltså för hundra år sedan. Likväl är arbetslösheten hög.
Tanken bakom sänkta reallöner är att företagens vinster då ökar, och dessa vinster går till investeringar, investeringar som därmed skulle skapa fler arbets-tillfällen.
Men studier som har gjorts i Sverige och Europa visar att högre vinster inte alls leder till högre investeringar, utan istället tas vinsterna ut av aktieägare eller används till spekultaiton,
t ex till att ge lån till skuldsatta länder som Grekland och Portugal.
Lönesänkningen har pågått sedan 80-talet, oavsett regeringens färg. Kjell-Olof Feldt, finansminister i (S)-regeringen på 80-talet säger
t ex i programmet att de hoppa-des få ner arbetslösheten om företagens vinster ökade, men att det inte blev så.
Sänkta löner kan i själva verket ha andra, mer negativa effekter. Man säger att 70-80 % av ett lands interna efterfrågan kom-mer från den egna befolkningen (som brukar kallas "hushållen"). Om dessa får mindre pengar att konsumera för, så sjunker den största andelen i den interna efterfrågan, och detta leder snarare till färre jobb än fler.
Vinster som används för speku-lation, genom utlåning via banker och finansinstitut, till skuldtyngda länder som Grekland, leder till att finansmarknaden förr eller senare havererar. Det sker genom att s.k. lånebubblor blåses upp, och när dessa spricker blir resultatet mass-
arbetslöshet och fattigdom. Detta har vi sett både i Europa (i länder som Irland, Spanien, Portugal, Grekland) och i USA. Fattiga männi-skor kan inte efterfråga något och jobben i Sverige blir färre, inte fler.
Nationalekonomernas modeller, som ligger till grund för den lagda politiken, tycks inte innehålla alla riskfaktorer eller konsekvenser. Lars Calmfors, professor i interna-tionell ekonomi vid Stockholms universitet, säger t ex att all kun-skap bygger på studier från enstaka branscher, inte hela länder eller större ekonomier som t ex EU.
Det kan ju tyckas häpnadsväckan-de då, att man med ett så ofullständigt underlag ändå tvärsäkert kan påstå vad som händer om man gör det ena eller det andra, och t o m upphöjer sig till att ge regeringar och politiker instruktioner och råd.
Kanske är det så, att ekonomernas arbete i första hand handlar om att ge legitimitet till en politik, som annars skulle möta för stort motstånd.