Stora inkomstskillnader minskar tillväxten
Internationella valutafonden (IMF) har varit starkt bidragande till den avregleringsvåg som gått över världen, och den massarbetslöshet, fattigdom och ökade inkomsklyftor som blev följden.
Två av deras ekonomer (Jonathan D Ostry och Andrew Berg) har nu försökt analysera sambandet mellan en hög tillväxt (vilket alla strävar efter) och stora inkomstklyftor. Det bakomliggande motivet, kan man gissa, var att slå fast att stora inkomstskillnader är en förutsättning för den höga tillväxten, och därigenom något "nödvändigt ont".
Ett bakslag för de liberala avregleringarna då, att utredningen pekade åt rakt motsatt håll.
Ostry och Berg slår fast att det inte finns något samband alls mellan hög tillväxt och stora samhällsklyftor. Snarare tvärtom: Det är länder med små inkomsskillnader mellan de allra rikaste och de allra fattigaste, som visar den högsta tillväxten.
Ökad tillväxt är ett mantra som väst-ekonomer har bankat in i samhällen och politiker under lång tid som något bra och efterstävansvärt. Men oavsett om detta är korrekt eller inte, så tvingas IMFs egna ekonomer konstatera att vägen till detta hägrande mål går genom jämlikhet och inte genom klass-klyftor. Den exploderande fattigdomen, som följer av avregleringar, går alltså emot de ledande ekonomernas egna utsagor och teorier.
Återigen ett tecken på att averglering, konkurrensutsättning, slaktande av den offentliga sektorn etc. är politiskt betingat, och inte baserat på vetenskap eller fakta. Snarare verkar det handla om ett tvättäkta klass-hat, där de rikaste vill se resten av befolkningen lida och gå under.
Källa: Bloomberg News