Fortsättning:
Nyliberalism för psykisk ohälsa
I kombination med de rådande normerna, där utseende, rikedom och hög status är det som räknas, och som slår särsklit hårt mot unga, är det inte svårt att föreställa sig folk som går under, av hopplöshet, fattigdom och självförakt. När den fria marknaden råder är det heller ingen som erbjuder några alternativ för dem som inte presterar på topp, utan dessa får gärna brytas ner, så de andra ser vad som kan hända.
Tidigare normer med solidaritet och medkänsla, och ett socialt ansvar för alla medborgare, är som bortblåst och istället frodas materialism och egoism. Det är med andra ord ett perfekt höger-samhälle.
Att Sverige drabbas hårdast är inte heller någon överraskning eftersom man sedan 80-talet försökt bli bäst i klassen. Landet har utmärkt sig med de mest långtgående privatiseringarna och avregleringarna, samtidigt som man låtit kommersialismen få fritt spelrum, och detta oavsett vilken färg regeringen har haft; S-regeringarna för att de trodde att nyliberalismen skulle ge fler jobb och högern för att det rätt och slätt gynnar privatkapitalet. För Socialdemokratin är också den alternativa ekonomiska tolkningen av världen, som kallas för marxism, varit tabu, och man har istället fullt ut accepterat den rådande borgerliga ekonomiska ideologin som "sann".
Psykisk ohälsa ett av målen
Det är också viktigt att komma ihåg, att den exploderande prykiska ohälsan inte är en olycklig biprodukt av nyliberalisemn. Den är i själva verket ett av målen:
När man skapar ett äkta proletariat á la Charles Dickens så skapar man också en arbetarklass som tar vilka jobb som helst till vilka villkor som helst. Utmärkta förutsättningar för kapitalet alltså, och en återgång till tiden före Roosevelt-doktrinen "The new deal", en samhällsstruktur som kom till efter den stora depressionen i USA på 30-talet, och som försökte skapa en "tam" kapitalism där folkets behov balanserades mot marknadens. Det är denna struktur, som bland annat anammades av Sveriges poltitker under folkhemsbygget och fram till 80-talet, som Chicago-universitetet haft som mål att krossa. Detta mål har man till stor del uppnått, särskilt i Sverige där trygghetssystemen har monterats ned, offentliga sektorn privatiserats och samhället slutat ta ansvar för sin invånare.
Att de unga betalar priset, i form av depressioner, mobbning, psykisk ohälsa och självmord är exakt vad man kan vänta sig och helt i enlighet med planen.
.